Min fina snutt, finare en en julbelysning så jag behöver ingen ;)
Och min vackre Simon. Jag saknar dig något djävulskt! Det gör nästan för ont att tänka på dig. Igår innan jag somnade tänkte jag på den jobbiga dagen eftersom en kompis hund är sjuk. Knölen i magen växte sig till liv igen och jag ville bara fösa undan det. Dagen jag fick bekräftat att du inte längre skulle finnas hos oss mer satte vi oss på en fotbollsplan. Tittade ut över de andra hundarna när de lekte och där satt du, som Ferdinand i mitt knä och tyckte att det var bättre så. Och när jag grät la du dig så fint ned och bara fanns där. Som om du visste.
Känner mig fortfarande som en svikare. Jag som tror på andeväsen, jag hoppas vi ses igen. Att du nu har det bra. Min fina lilla vän. Jag älskar alltid dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar