Hedeforsens Ånni.

Det finns faktiskt en saga bakom min fina.

En kväll satte jag mig, efter att ha sett i Gp flertalet gången att Hedeforsens kennel söker fodervärdar, och skrev en ansökan. Jag försökte vara noggrann men kände att jag inte fick fram riktigt allt jag ville. Jag var trots allt ganska ung, oerfaren. Ett försök skadar aldrig.

Elisabeth ringde mig tidigt nästa morgon. Berättade att hon hade en tik kvar, och frågade lite frågor om mig. Hon berättade att jag dagen efter kunde få komma och hämta henne. Herregud tänkte jag, jag har inte hunnit skaffa koppel, sovplats eller mat! Men dagen efter bar det av.

Väl framme får jag veta att min tik är grå. En grå schäfer? Aldrig hört talas om tänkte jag. Många av hundarna i hundgården var gråa och jag tyckte väl de var vackra! I min omgivning hade jag mest sett de svart,gula,bruna.

Inne i köket satt jag, förväntansfull tillsammans med Elisabeth, min vän och en annan kvinna som också skulle hämta sin valp. Sippis syrra. Åxanna.

Inrusande kommer Åxanna, nyduschad. Mitt hjärta börjar banka och jag ser hur söt systern är. Efter dryga tio minuter kommer min bjässe. Orange - gul. Helvild, in dunsande i köket.
Jag blir handfallen! Visst, hon kanske inte var det vackraste jag skådat ;) Men har redan en personlighet till max! Vi går ut för att bege oss hem och hundarna leker ute på parkeringen.

Bilresan hem med min valp i knät gick underbart. Inget illamående eller gny. Jag insåg, Nu börjar en ny resa i livet, - med min hund!

Och så tog det fart!

Jag och Sippi åkte ganska fort till skåne efter våran hemkomst. Sommaren låg nära till hands och jag och mitt ex hade redan som plan att passa ett lantställe med hund. Bra miljöträning tänkte jag, det fanns ju även en annan schäfer där, och en mindre ras.

Jag och Sippan i Skåne - 2008

Sippi blev ganska fort bekväm på gården, med både hundar och hästar. Hon följde mig vart jag än gick och koppel var inte direkt något påfund. Att bo med henne i stugan var underbart! Förutom de nätter då hon pep ;)
Vi hann göra allt från att gå på marknad, kolla på trav, husbestyr, promenera i en naturpark med fina berg och dalar. Det var även här som Sippi började sitt härliga skall på andra hundar. Mums!

(Att åka med henne på tåg och bussar var från början inga problem alls, och det är inga problem idag heller, alls!)

Väl hemma från Skåne bestämde vi oss för att åka och tälta vid en långgrund sjö. Det var även här som Sippi lärde sig att bada.
(Hon älskar det idag, simmar som en gudinna och äter faktiskt inte alls lika mycket på vattenytan längre)

En väldigt blöt Sippi vid sjön, 2008

Sommaren flöt på och det tog slut med personen jag var tillsammans med. Ensam stod jag på djupet av något jag själv förorsakat med en valp av brinnande energi. Skulle jag klara detta?
Hon blev min räddning. När nätterna var jobbiga följde hon med mig ut till parken för att leka. Vilken tid på dygnet som helst fanns hon där, krävde att jag tog mig upp, roade henne, matade henne och mig själv.

Vi började få rutin på saker och ting, men hennes energi ökade. Varje dag tog jag mig till hästhagen som fanns och släppte henne. Vi övade på inkallning och förföljelse. Hennes agg mot andra hundar ökade och jag visste inte alls hur jag skulle ta mig till.

Liten började bli större! 2008



Och så har det flutit på. Sippi är idag snart tre år.
Hon har en kontrollerad energi som är lättare att tygla än någonsin. Jag har haft timmar och dagar då jag velat ge upp. Inte trott att det skulle funka.
Min hårddisk har säkert femtusen bilder på odjuret och jag hade kunnat lägga upp hur många som helst egentligen. Egentligen vill jag bara tacka henne för vad hon gör. Hon gör mig till en bättre människa. Jag ser mina fel, hon dömer mig aldrig.

Som ni ser har bloggen hållt på sedan nästan första månaden med henne, jag kan ibland blicka tillbaka. Kolla in mina filmer. Se hur jag lärde henne skälla genom att säga "Vad säger vovven"
Och ja, hon gör det än idag.

Jag hoppas hennes friskhet håller i sig och att våran teamkänsla skall bli större. Snart är det ett nytt år, varför inte dax för ett löfte? Jag vet i alla fall vad jag skall bli bättre på.