Mina saknade.

 Jag saknar Gonzan så jag dör. Inatt drömde jag om honom. Bara för att jag såg hans svans igår i hörnet där han stod. Jag gick inte fram och det riktigt brände i halsen och ögonen av att jag inte kunde. Egentligen hade jag bara velat ta ut honom, busa massor, ta med honom hem och bara njuta av hans fina jag, hans ögon och hans sätt att vara. Men drömmen kan ingen ta från mig!

Fina bilder tagna igår på tjockisen. Ser ni likheten med ekorren nedan? HAHA. Det är faktiskt likt. 

Sippan har varit helt underbar här hemma de senaste veckorna. Jag har verkligen INGET att klaga på. Hon har skött sig exemplariskt och varit lydig hela tiden. Problemet är bara att det blev en miss i samtalet som aldrig skedde med Elisabeth igår. Sippan behövde få ett vaccin för att valparna och hon ska hålla sig friska. Detta missades och det var igår det skulle skett. Dvs, jag är ganska orolig. Väldigt faktiskt. Kan inte släppa tanken och hoppas till rymden och tillbaka att hon håller sig frisk och de små mini Sipparna också. 

Det gick förresten fint att lämna henne igår, bra service av Elisabeths syster och Sippan trivdes fint i sitt lilla "stall". Nästan som hemma. Fick pratat en stund och rastat av henne, (fotat som en galning)

Men som sagt. jag saknar dem så in i norden. Hur ska jag stå ut? Och faktiskt, haha. Hur tjock kommer jag bli utan dem?! Herre. ;)

Erorre - Sniffe. HAHA