Lediga imorgon, lite segt när man behöver ställa om sig.
Bloggen lyser lite med sin frånvaro och det är mest pga mig, inte för att vi inte gör saker - det gör vi varjedag även om det bara är promenader vissa dagar.
Jag saknar Gonzan. Och jag trycker ner det, ända ner i tårna. Undviker album - filmer, ja honom överhuvudtaget. Det gör ont och jag känner mig kass som faktiskt inte kan ha honom med mig, hos mig.
Att jag inte kan hinna med hundarna på samma sätt. Jag drömmer till och med om en äng utanför dörren där jag kan vandra med dem på morgonen innan nya upptåg tas. Men likväl vaknar jag med torget utanför. Och när man då har två som skall springa över torget på morgonen, lite svårt att ta dem båda då de maxar min vikt totalt ifall något skulle ske, och nu när det är halt dessutom.
Sedan vet jag att, tyvärr.. Jag finner mer intresse i Gonzo då jag kunnat göra mer saker med honom.
Det är INTE så att jag inte älskar min Sippan. Jag gör allt för henne, och hon för mig, men det är liksom inte samma sätt. Dagarna jag hade Gonzo hemma fick jag sådan energi och lust att träna, vi gjorde roliga saker och jag såg min Prins komma farandes i 150kmh för att behaga sin matte.
Jag ska ta tag i detta, och inte trycka det neråt,
men det är svårt, tills dess så somnar jag med min svarta lurv i huvudet varje kväll. <3
(Hoppigt inlägg - min blogg och mina tankar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar