Hund förtryck?

Okej,
jag är så fruktansvärt trött på människor som skall predika om att schäfern är en farlig hund. Att den står under pittbullen i agresivitets rang och inte överhuvudtaget kan vara en kär familjehund - medlem.

Som säkert många andra anser jag att varenda hund kan bli agressiv genom att bli felhanterad av människan som för den i vardagen. Stor som liten. Självklart handlar det om aveln också.

Jag kan förstå föräldrar som lyfter upp sina barn när en hund kommer gående i möte.
Jag kan förstå att de fångar deras händer eller skriker att de ska stanna om de går framför dem,
men samtidigt förstår jag verkligen inte föräldrar som inte lär sina barn att fråga innan de hälsar på en vilt främmande hund.
Jag låter ingen hälsa på Sippi utan att denna frågat före eller om jag ansett att det är okej att hon springer i förväg och hälsar när hon är frisläppt.

Ett barn i tre års ålder är idag lika hög som Sippi när hon sitter ner, de fattas balans och Sippi trots sin låga ålder är betydligt mycket starkare än vad de är i nuläget, ändå kan vissa föräldrar låta barnen komma rusande mot hunden i en omfamning som gör Sippi livrädd och obehagad.

Jag blir dubblad av känslor?
Detta inlägget blir väldigt konstigt eftersom jag blir helt förvirrad av frågan.

Som att en större hund skulle vara farligare än en mindre?
Starkare möjligtvis.

Och föräldrar som lär sina barn att inte hälsa utan att fråga,
lär de dem att hunden är farlig?
Att en schäfer är någon av de farligare raserna?
Och att små hundar är helt fantastiska och går att bära på, slita i pälsen och gosa med som om det vore dockan i vagnen?

Tacka gudarna att jag växt upp med schäfern överallt,
jag hade inte velat vara ett av de barnen med den insikten.

"Är det en vakthund" var det en kille som sa för några månader sedan.
Det är Sippi och hon är världsfin!

Tack.