nu gäller det!

Träningen med Elisabeth igår gav mycket, (trötthet också) Mycket info, mycket känslor, mycket vinst.
Nu vet jag vad vi skall träna på.
Skall kampa på ett sätt med kopplet i handen/armen för att vinna sippans uppmärksamhet och viljan till att kampa. Visst finns den stora viljan där men att hon skall komma tillbaka med kamptrasan efter vinst för att vilja kampa mera.

Även olika kontaktövningar och kontaktgående.
Har även fått en del tips när det gäller att hälsa på människor utomhus utan att Sippan skall få hälsa på dem. :)

Vi ska också sätta oss ute på en bänk för att bara slappna av.

Mycket läxor, mycket roligt!
Nu längtar vi efter det gröna gräset och lite lite varmare väder så man slipper vantar och snabbt mörker!

Håll tummarna!
VI SKA FIXA DETTA!

Allt ser perfekt ut!!!!

Jag loggade in för att kolla om något uppdaterats
och vad ser jag?!?!

JAG ÄR LYCKLIG!
Inatt sover jag som en prinsessa och morgondagen kommer gå ännu mer SUPER!!!!!!

Mycket datorspel och hemifrån.

Det spelas mycket datorspel och då får inte Sippedippe sitta hemma själv,
hon får alltså följa med. Det bäddas åt henne också, och hon ges mycket uppmärksamhet och njuter mer än någonsin.
Superbra socialträning tycker matte, speciellt när hon väl lägger sig och snarkar i ro på sin egna bädd.:)

Imorgon blir det träning med Elisabeth, Carro, Minna och Ådd. (Miro)
Ådd är Sippans helbrolla och det är ganska tufft att se hur olika de kan vara med lika gener :)

Biler kommer på detta.
Nu får det bli sängen, Elisabeth är en hård men bra tränare och vi ser mycket fram emot morgondagen!

Godnatt från en spelsugen Sippan och en sjukt trött Pernillis

Bildspel :)

Sippi bildspel från förra året, inte så snyggt hopklippt och inte världens bästa låt,
men det är trotsallt min vackra älskling.

Veterinär besök.

Idag har vi varit hos Veterinären och hela dagen har gått lysande!
Hon har skött sig helt perfekt ända sedan vi steg upp imorse.
Nu är vi hemma hos familjen och hon är jättemysig och ligger mest och drar sig.

Hos veterinären fick hon höfter - armbågar röntgade. Kennelhosta medicin och ett års spruta. Nu hoppas vi på bästa resultat så hon kan gå i avel, annars är det ett dilemma.
Det är då jag får börja tänka. Ska hon stanna? Har hon vad som krävs för att bli något? Det har hon ju.. Jag är väldigt fundersam.
Tur att jag har Elisabeth att battla tankarna med. Och tur att det är lite tid kvar, är smått orolig för att den ena armbågen skall vara lite lite sämre, då får de ju inte gå till avel.

Alltså blir det oroliga kommande veckor.
Vi hörs!

Pernilla & Sippan

Några nyatagna bilder :)

....lördagskväll.

Då hände det jag inte trodde skulle ske.
Lugn lugn! Sippan lever och hon mår helt fint!

I morse när vi skulle gå ut och gå vår morgonpromenad så lunkar vi på som vanligt.
Helt plötsligt ser jag att sippi, erkorreliknande gräver i sin mun? Jag undrade vad sjutton hon höll på med och manade på henne att fortsätta gå. Men hon fortsätter att putta in tassen i munnen. Hon lägger sig ner på marken! jag blir smått panikslagen med håller mig lugn. Jag tar bort hennes tass och försöker få henne att ligga stilla på sidan. Hon blir väldigt medgörlig och jag ser att en liten liten pinne satt sig mellan tänderna ganska långt bak i hennes mun. Jag får ner handen och får ut den utan problem. Lättad ser jag ner på min ögonsten, och hon ser tillbaka på mig.
Det var som i sagan när Musen tar ut en tagg ur lejonets tass. Hon såg så himla lättad ut. Hon låg kvar på marken och jag klappade henne i säkert tio minuter innan vi reste oss och gick vidare. (Hon var då lika pigg som vanligt)

Pinnar är INGEN hit!
Dock är Sippans favoritleksak pinnar!
Fast med en boll i fickan löser man det rätt fort!

På tal om annat, saker går framåt.
Sippi skäller faktiskt inte på hundar på håll längre, hon är väldigt LÄTT att bryta.
Sedan är hon i sitt löpstadie, vilket passar mig perfekt. Hon är en fin hund hemma och att mysa och vara varma är en stor hit!

Snart skall vi till nytt ställe :) Med balkong, tror ni hon kommer gilla eller älska? ;)
Hörs snart!
Pernilla & Sippan

Oförstånd av bilder

Jag googlar hundraser ganska ofta.
Jag söker efter bloggar, skaffar mig tips, prövar dem.
Ofta kommer jag in på sidor där utställningsschäfer- ägare bloggar om sina hundar.

De skriver om allt från deras mat till deras missnöje med att nosen inte var färdigväxt.
De drar iväg sina fyra månaders valpar runt om i Sverige för att få priser.
Jag tänker inte länka till någon speciell sida, det känns högst av barnsligt men jag kan inte förstå överhuvudtaget hur man kan "misshandla" sönder rasen. Deras ryggslut sluttar som en rutschkana, hela hunden är omformaterad!
Det är som om de klickat ut sin perfekta hund via nätet och sedan köpt den, följer de inte upp önskemålen så avlivas dem ofta. En kennel jag följt upp de senaste åren tar bort sina nyinskaffade hundar som om de vore byteshandel. Fastnar man inte för sin hund? Eller tänker man bara på pengar - framgång - yttrefixering?

En Schäfer är en stark hund som är skapt för tyngre ting, den kan självklart också springa rundor på uppvisningar och hamna på prispallen för sitt perfekta utseende, men varför kan den inte få vara som den är från grunden skapt?

Hunden skall ju inte behöva påverkas av människan egna fixering vid utseendet?
Kanske är det så att människan nu lägger över sin yttrefixering vid hunden för att slippa mötas av ånger.

Jag har en grå, vacker, färgskiftande hund med ingen rutschkana till bakdel.
Hon ligger just nu hemma och sover på sin plats, nöjd efter att ha lekt i snön.
Det gör mig lycklig, inte hennes yttre!

och tyvärr är det så att majoriteten på en utställning idag hade skrattat om jag anmälde min gråa vackra till deras schäfer utställning.
Men vet ni? Jag hade inte gått därifrån med tårfyllda ögon!
Jag hade gått därifrån med en lycka av min socialaträning när det gäller hundmöten ;)

Godkväll!