Fodervärdskap.

Eftersom jag inte har någon hedeforsare hemma att skriva om så får jag ju hitta ämnen.
Tänkte skriva idag om fodervärdskapet och dess fördelar/nackdelar.

Ni som följt bloggen från dess start vet med säkerhet att både Gonzo och Sippan är foderhundar.
Dock fick jag reda på ganska fort att Sippan skulle få stanna hos mig som avelstik om hennes höfter visade ett bra resultat, - vilket det gjorde. Hon är ju A och UA. Perfekt. Med Gonzo visste jag ju från början när jag tog över honom att han skulle bli någonting. Och att hans dagar hos mig var räknade. På ett sätt så ligger man då i lite extra. Man motionerar ännu mera så att de behåller en fin kondition, utsätter dem för miljöer som kan stärka dem. Man har ju faktiskt inte all tid i världen att umgås med sin krabat.

Det negativa i detta är att man faktiskt sätter en så stor del av hjärtat i det.
Jag är en människa som måste utmana mig själv, utsätta mig för prövningar som tär och stärker, och det gör detta. Verkligen.

Det är inte lätt att ha två stora schäfrar med en riklig energimängd. Jag har många gånger gnällt, suckat och lipat, men jag har inte gett upp. För de har gett så himla mycket! (Ja, jag känner mig ensam här hemma) Mina vänner finns inte här längre, jovisst, Sippan är snart hemma igen. Hos mig, oss. Vi <3

Hursom, som fodervärd hos Hedeforsen har du full kontakt under hundens liv. Du får svar på frågor och kan ringa dag som natt, underbart! De lever verkligen upp till ett bra rykte. Vid ett års ålder görs ett MH och en höftröntgen och en tid därefter åker din krabat iväg för att tränas och vidarutbildas.

Det verkar gå bra för Gonzan.
Måste i skrivandets stund vara lite egoistiskt, jag vet att han glömmer mig, men jag glömmer inte honom.
Detta har.. lärt mig mycket, men ibland, som nu, kan jag bara se det jobbiga i det. Jag saknar honom. Våran relation, och det trillar inte bara en tår. Jag har många gånger tyckt att det varit mycket, men känslan han gav och ger mig, är .. total! En trygghet så enorm.
Luktade precis på hans filt, och den luktar som honom, inte vilken hund som helst, hans svarta strån sitter fortfarande kvar och ger mig leenden.

Nu låter det som att han vore död. Det är han inte, han är lycklig och arbetande.

MEN! För att sammanföra allt det här, det är faktiskt en unik upplevelse att ta en hund under dens första år. Du hinner göra mycket, mycket rätt - mycket fel. Du får en vän att minnas, att njuta av.
Det tar på psyket, och gör dig till en starkare människa.

för säger de inte att en hund är en människas bästa vän?
jag tror dem.

Hedeforsens Gonzo.

Tankar till min fina Gonzan.
Jag saknar dig så! /Pernilla

Glädje tårar.

Jag kunde inte fått det bättre. 

Och sa jag att jag var stolt?

Och lycklig?

Jag saknar henne. Väldigt.

Men jag ser på henne, känner av henne,

och njuter.

För se, vilken syn.

Vilka glädje tårar.

Min fina Sippedippe.

Äntligen är du mamma.

Och vilka fina bilder.

Snart kommer jag, snart min fina

Gonzan är morbror.

Nu är Gonzan morbror! :D
och jag är stoltast någonsin!

Sippi

Not:
Det nedan om spruta ect är ett missförstånd från min sida. Allt är fint! :)

Mina saknade.

 Jag saknar Gonzan så jag dör. Inatt drömde jag om honom. Bara för att jag såg hans svans igår i hörnet där han stod. Jag gick inte fram och det riktigt brände i halsen och ögonen av att jag inte kunde. Egentligen hade jag bara velat ta ut honom, busa massor, ta med honom hem och bara njuta av hans fina jag, hans ögon och hans sätt att vara. Men drömmen kan ingen ta från mig!

Fina bilder tagna igår på tjockisen. Ser ni likheten med ekorren nedan? HAHA. Det är faktiskt likt. 

Sippan har varit helt underbar här hemma de senaste veckorna. Jag har verkligen INGET att klaga på. Hon har skött sig exemplariskt och varit lydig hela tiden. Problemet är bara att det blev en miss i samtalet som aldrig skedde med Elisabeth igår. Sippan behövde få ett vaccin för att valparna och hon ska hålla sig friska. Detta missades och det var igår det skulle skett. Dvs, jag är ganska orolig. Väldigt faktiskt. Kan inte släppa tanken och hoppas till rymden och tillbaka att hon håller sig frisk och de små mini Sipparna också. 

Det gick förresten fint att lämna henne igår, bra service av Elisabeths syster och Sippan trivdes fint i sitt lilla "stall". Nästan som hemma. Fick pratat en stund och rastat av henne, (fotat som en galning)

Men som sagt. jag saknar dem så in i norden. Hur ska jag stå ut? Och faktiskt, haha. Hur tjock kommer jag bli utan dem?! Herre. ;)

Erorre - Sniffe. HAHA

Min tjej

Världens finaste tjaj

Sommarlov - liv.

Imorgon blir jag ledig, ensam. För första gången på 3 år. herregud. Utan att underhålla en arbetande hund.
Det blir mycket jobb i sommar, och mycket promenader för att hålla igång mig själv.

Fick erbjudandet att låna hem en hund, kan dock inte ta emot detta då det inte funkar med nya jobbet och familjen, dvs passning. Så.. det blir att leka med andras hundar och hjälpa till :)

Bloggen kommer nog ligga lite i lä, men vi hörs när vi hörs.
Kramar!

Hedeforsens Niixxon.

Lite äldre.

Lite yngre.

Idag har Sippans enda och första vän fått lämna oss till det bättre. Efter en lång tids sjukdom som inte gått till det bättre var valet ganska klart för hans familj och igår var det en storgråtande Sandra som ringde mig på kvällen och berättade.

Just i skrivande stund så vet jag att de befinner sig hos veterinären och gör något av det jobbigaste de kommer att göra.
Jag och Sippan kommer sakna honom enormt, våran fina vän.
Era upptåg och bus, våra utflykter och fikastunder. Ni kommer ses igen, jag lovar. Inte än, men sen.

Och vi tänker såklart på familjen. <3

Om hundänglar finns blir du garanterat en av dem. Voff /Sippan

Kvällsrundan och idiot.

Jag tar som vanligt kvällsrundan med båda hundarna, det går fint och jag riktigt njuter. När vi gått i 20 minuter och är påväg hem så njuter jag lite extra, en fin fin promenad innan sängs känns riktigt bra.

När vi nästan precis är vid vår ingång kommer en gubbe cyklande med sin schäfer från hörnet. Okej, Sippan gjorde några skall men satte sig rätt fort efter att jag sa till henne. Tigern gjorde som vanligt inte ett skvatt utan undrade mest varför Sippi reagerar som hon gör. DÅ! Då hör jag gubben säga, från sin cykel med sin hund som han faktiskt släppte fram jävligt nära mot mina "Du borde ge hunden en rejäl smäll i huvudet, ta tag i din hundjävel" Jag fick fram något i stil med "ursäkta?" han sa samma sak igen, och jag kunde faktiskt inte hålla mig, utan ropade tillbaka: "det är faktiskt inte mina hundar som ligger i 8 timmar utanför kinan, (en lokalkrog här) medan jag super mig full flera dagar i veckan. Gubben stannade cyckeln och jag fortsatte gå, han insåg nog att det var bäst att han inte vände tillbaka. Jävla idiot till att sabba min promenad sådär. Ett långfinger på honom.

Källarlek

Idag har Sniffe fått köra uppletanden i källarn. Snacka om att hon blev lycklig. Hon gjorde fint ifrån sig :)
Körde endast med mjuka föremål och duttar och hon lämnar gladeligen för en bit lunga.


Annars har vi kört lydnad. Ganska hårt på en platsläggning med utväntning på att hakan ska ligga i backen. Snyggt!


Annars är hon faktiskt ganska seg. Jag pressar inte för hårt utan myser mest och håller mig till mina kontaktkrav och ledarskapsövningar. By the way, det går grymt.

Hur söta kommer inte alla mini Sniffar vara då? Se bara på denna skönheten 13 veckor gammal :)

Gonzo.

Ett litet filmklipp på Gonzo.
Jag vet, mobilkamera suger, jag ska låna mammas och filma dem hädanefter.

Hursom, Gonzo på filmen, och..
Ja, jag saknar honom. Helt sjukt.


Och annars går det bra hemma. Det är mysigt och segt.
Mycket vila, promenader och ja, mys.

Kram

När rullgardinen dras upp.

Såhär ser det ut när rullgardinen dras upp. Inte bara jag som vill ligga kvar.. Hehe.
(Jag gillar det)

Kontakt träna med godis.

Träna kontakt.
Okej, hon är slö. Inte konstigt med så många bebisar. Med tanke på hennes storlek också. Igår sprang vi lite, så mycket hon orkade. :) Men vi kör hårt på kontakten och det har gett enormt resultat.
Inte ett enda skall på en hund, som sagt, nu är det ALL IN!

Sippi.

Vacker hund

Gonzo

Jag har filat på Gonzans film sedan inatt. Den har blivit fin. Till och med fått till en platsliggning under 20 minuter, på torget. Det ni :) Och jag har det på film! Han är nu redo för kenneln och sin träning.

Min fina kille..

Filmning.

Filmningsprojekt med Gonzan. Här är en testvideo, jag håller på och lär mig hur man gör och hur man lägger till snabbspolning och text, även musik.
Så filmen är snabbspolad på vissa håll så han springer inte, haha. Musiken är min kompis karin som spelar och sjunger och videon är made by moi. Haha. Mysig promenad och miljöträning med Gonz.

Ps.
De har simmat och badat idag, och nu sover de. vad gör man inte när det är såhär varmt.

Together we can make it happen.

Planeringen är klar. Jag har googlat, jag har försökt hitta allt jag kan för att få rätsida på detta.
Och vi ska fixa det, bollen är min och den ska stanna i målet ;)

Har tänkt att lägga ut planeringen på bloggen men gör det på söndagkväll.
Sedan skall jag utvärdera varje moment också. Lär bli kul! :)