Då hände det jag inte trodde skulle ske.
Lugn lugn! Sippan lever och hon mår helt fint!
I morse när vi skulle gå ut och gå vår morgonpromenad så lunkar vi på som vanligt.
Helt plötsligt ser jag att sippi, erkorreliknande gräver i sin mun? Jag undrade vad sjutton hon höll på med och manade på henne att fortsätta gå. Men hon fortsätter att putta in tassen i munnen. Hon lägger sig ner på marken! jag blir smått panikslagen med håller mig lugn. Jag tar bort hennes tass och försöker få henne att ligga stilla på sidan. Hon blir väldigt medgörlig och jag ser att en liten liten pinne satt sig mellan tänderna ganska långt bak i hennes mun. Jag får ner handen och får ut den utan problem. Lättad ser jag ner på min ögonsten, och hon ser tillbaka på mig.
Det var som i sagan när Musen tar ut en tagg ur lejonets tass. Hon såg så himla lättad ut. Hon låg kvar på marken och jag klappade henne i säkert tio minuter innan vi reste oss och gick vidare. (Hon var då lika pigg som vanligt)
Pinnar är INGEN hit!
Dock är Sippans favoritleksak pinnar!
Fast med en boll i fickan löser man det rätt fort!
På tal om annat, saker går framåt.
Sippi skäller faktiskt inte på hundar på håll längre, hon är väldigt LÄTT att bryta.
Sedan är hon i sitt löpstadie, vilket passar mig perfekt. Hon är en fin hund hemma och att mysa och vara varma är en stor hit!
Snart skall vi till nytt ställe :) Med balkong, tror ni hon kommer gilla eller älska? ;)
Hörs snart!
Pernilla & Sippan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar