Idag, söndag och jag har haft en händelserik dag med hundarna.
Vi kan börja med det bra :)
Tog ut lillen och tänkte träna lite med honom.
Och jag måste säga att han skötte sig över förväntan! Han gick fint vid min sida, gjorde fina insvängningar, 30 steg till och med. Belönades rikligt med bollen.
Han stannade när jag bad honom stanna, när jag ropade kom han och satte sig framför. Provade med insväng med hjälp av handen, det funkade också. Bad honom återigen sätta sig, jag la ner en boll, bad honom återigen sätta sig. Ställde mig bredvid honom med 10 m mellanrum ungefär, hade kontakt under hela gången även om bollen låg kvar, gav honom ett varsågod, han hämtade den, vi lekte, han lossade, jag kastade! Tillslut la han sig på marken, helt slut! Jag har vunnit! Han är slut, jag är nöjd! Förstår inte hans rikliga mängd energi! Men idag, idag vann jag! Och kul hade vi!
Det andra då,
Jag kan ju inte bara ägna tid till den lille :) Den stora måste ju också ha kul.
Packade med långlina och begav oss ut för att gå i skogen. Sippi med full motivation och energi. Väl i skogen får hon gå lös med långlinan, (Ja, jag litar inte på rådjuren/älgar, mig själv fullt - ÄN)jag hör något komma springande, på någon sekund kommer en helt galen schäfer rusande fram, kastar sig på Sippi som underlägsnar sig helt. Hunden står kvar och jag ropar, ser efter ägare. Det finns ingen och jag får inget svar. (Kroppen är nu jättenervös och jag skakar) Långlinan ligger löst på marken och den andra hunden vägrar gå iväg. Sippi lyfter lite på huvudet där hon ligger och den andra hunden visar garnityret återigen. (Sippi ska snart löpa och kissar nästan överallt, säkerligen har denne hund fått upp hennes spår och bara sprungit iväg) Efter ca 20 min hör jag ägaren en bit bort, han försöker kalla in sin hund men lyckas ej. Han kommer fram, tar tag i den, ber inte om ursäkt.
Jag fortsätter gå på mitt håll, Sippi verkar orörd och går som ingenting.
Jag fortfarande skakig och försöker gå av mig det och leka lite med henne.
Förstår inte hur man kan släppa sin hund utan inkallning och sedan inte ens ropa på den? jag lovar att mitt rop ekade långt över skogen. En ursäkt är inte mycket begärt, men men, det kunde varit värre. Det kunde blivit fight, sippi kunde blivit skadad eller den andre.
resten av promenaden gick bra,
jag tränade inkallning och det gick grymt. Hon var lycklig över att få springa i skogen och jättetrött när vi kom hem.
Nu är det snart sängdax och tid för arbete imorgon.
Bilder och ny uppdatering kommer snart!
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar