Okej, det är söndag idag - dagen då man gör antingen minst eller mest. Städar och tvättar, eller som jag idag, ingenting typ. Sippan är lika seg hon, eller hon låtsas väl vara det. Skönt för mig. Vi har dock i våran lathet utnyttjat att vi behöver sitta ute och bara titta på människor ect, helt okej sa Sippan och sedan lunkade vi oss hemåt igen.
Som de flesta vet pluggar jag ju allt som har med djur att göra. Allt från deras inre till yttre egenskaper.
Och det har blivit jättemycket det senaste. Jag har knappt känt igen mig själv. Det är djur överallt. Och när jag kommer hem till mina glada tussar känner jag att de inte får vad de behöver. Okej, klart de får komma ut, men min brinnande lycka har väl inte direkt funnits till hands. Jag har saknat Gonzo. Jag har varit sur på mig själv för att jag tagit mig an honom från första början, jag har älskat våran tid. Okej, jag har varit förvirrad.
Jag har även märkt att Sippan drar sig mycket till Alicia nu, och jag vet jag vet, hennes matte är stressad, uppe i det blå och hon dras till lugnet. Hursom har vi kul när vi är ute och tränar/busar på våra turer.
Just nu behöver jag bara sluta för terminen, få ro om mina egna djur och sluta drömma om diagnoser på andras djur. Jag behöver ta tag i min Gonzan saknad och känna att han har ett bra hem.
Det kommer inlägg om Sippan snart, om hennes träning och allt vad det innebär. Snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar