Världens bästa Sippan dag!

Sippan inne i väntrummet på
Göteborgsdjurklinik med andra hundar.

 Vi tog tåget hemifrån in till Göteborgs central. På tåget gick det finfint, hon la sig direkt och kollade människor på ett avslappnat sätt.

Väl inne i stan funderade jag på om vi skulle ta spårvagn eller gå över hisingsbron, vi hade gott om tid och efter en kortis på nordstan valde vi att gå.

Sippan lunkade på och på det trånga utrymmet fick vi göra många hundmöten, man kan inte direkt kasta sig ut i vägrenen direkt, hundmötena gick på topp.
(och faktiskt såg jag mig själv och Sippan i en helspegel när vi gick genom centralen, det såg sjukt snyggt ut och först blev jag nästan avundsjuk på ekipaget tills jag insåg att det var vi haha) Kanske därför dagen gått så bra? Rak i ryggen och bra andning.

Vi kom fram till hjalmarbranting där vi skulle ta bussen, okej, vi fick springa 50 m och sippan skyndade sig på. Hälsade på busschaffören som snällt väntade och hon la sig fint trots vårat snabba språng.

Väl framme var vi tidiga och gick omkring och glassade. Utnyttjade varenda hundmöte och gick och mötte alla små hundar jag kunde hitta. Skvallerträningen vi fått tips om funkar verkligen!! Korven gjorde susen också. Kom och tänka på hur lugn jag var själv också, OCH HUR JÄVLA KUL VI HADE TILLSAMMANS, BARA HON OCH JAG!

Sippan ligger snyggt och väntar på att vetten skall
komma tillbaka.

Mammas duktiga kicka!
Stoltheten lyser om oss idag!

Tröttheten på vägen hem..

 När vi var klara begav vi oss hemåt,
istället för att gå denna gången efter bussturen valde vi att ta spårvagn. Självklart möter man hundar överallt såpass centralt, även alkisar som ropar och skriver efter Sippan och vill hälsa, Sippan ger dem inte alls mycket uppmärksamhet och drar sig till mig. Skönt.

Vilken miljötjej jag har! Tåg, bilar, hundar, bebisar, rädda, fulla och hon är lika lugn... <3

Utlåtandet av veterinären, de var två, var att Sippan var en väldigt lugn och harmonisk hedeforsare.

Fick faktiskt tillägga att denna Donna faktiskt även hon varit ett monster i unga dagar och kastat sig överallt. Hon följde snällt med dem in i op rummet och kom lika glad tillbaka! Hon berättade även att det gick bra att hantera henne där inne. Mest impad blev jag när vetten sänker bordet och Sippan hoppar upp i farten och står perfekt för undersökning. Ingen rädd hund här inte ;) Hon stod fint halvtimmen de pillade med henne också. 

Sista biten hem somnade hon och snarkade till och med.


Och nu skall jag och Sippan börja göra om detta mycket, MYCKET!
Till och med min ångest för platsläggande i grupp försvann, hon skulle klara det, så sjukt lätt också.
Min världsfina, jag vill ge dig piller som håller dig levande resten av livet,...

Nu blir det kvällkiss! Dela min lycka! <3