2008-07-08

Marknadsdag

Kvällen nalkas nu, men ljuset regerar fortfarande. Vi tänkte ta en ridtur på pollarna snart, men först vill vi föreviga minnet av marknadsdagen i Höörby för ungefär en vecka sedan.

Åsa tipsade oss dagen innan om marknaden, och vi blev glada eftersom vi väntat och letat efter en sådan tillställning nu när vi ändå var nere. Så dagen därpå tog vi bilen in till det lilla samhället - Sippi fick sitta i bagaget, och det gick jättebra. Vi parkerade bilen, kopplade vovven och begav oss ut på gatorna som var varma i den heta sommarsolen. Självklart hade vi fullpackat vatten med oss, för att inte slå ut den lilla. Alla fyra vandrade vi längs med gatorna, hittade "filtar" som skulle passa toppen som sovplats till Sippi (vilket senare visade sig vara ponchos...) och jagade efter ett nytt koppel. Tillslut hittade vi ett dressyrhalsband och ett koppel som var utmärkta och av bra kvalitet. Rekvisitan vi hade innan började bli lite för klent. Vi köpte langos och åt dessa i en liten park mitt i det mysiga ruset. Sippi skötte sig mycket bra hela tiden.


Under strosandet på gatorna mötte vi många positiva människor och hundar. En del hundar skällde Sippi på, men vi lät henne hälsa på många för att få henne att känna sig lugn och trygg. Vi stötte också på två otroligt snälla damer, som berömde både oss och hunden eftersom hon var så lugn. Stolta ögonblick, med andra ord! Vi märkte på Sippi att hon var ganska trött av alla intryck, men vi såg ¨på henne och djupt i hennes ögon att hon kände sig trygg och harmonisk.



På tal om trevliga människor: Självklart fanns det även motsatsen! "Man ska inte dra med sig sådana småttingar på sådana tillstälningar" tyckte många bakom våra ryggar, men vad visste de? Vi såg på Sippi att hon inte led, och dessa tillfällen bör man ta tillvara på för att få en lugn hund som känner sig säker i alla lägen. Vid ett tillfälle röt Åsa ifrån och menade på att de faktiskt inte visste hur länge vi skulle stanna. Så sant! Dessutom vattnade vi henne varje kvart (både mun, tassar och huvud).


Efter någon timmes tittande, begav vi oss hemåt i den något varma bilen. Tack och lov för AC. Väl hemma släppte vi ut Farbror Ito och moster Vera, för att hon skulle känna sig extra lugn. Hon fick rikligt med vatten (igen) och fick ett öra att tugga på, men när vi gick till baksidan så dunsade hon start ihop i en hög på marken. En lärorik dag, men OJ så trött man blev av den!

Moooooooooooms filibabba!
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

/Viktoria och Pernilla

Inga kommentarer: