Veckan i sig har varit annorlunda, det är svårt att ha en löptik och en hane. Man är inte riktigt smart heller om man sätter dem tillsammans utan att ha kastrerat eller p - sprutat någon av hundarna. I vårt fall är det ju lite svårt. Sippan är ju kommande avelstik för Hedeforsen och den lille är ju på foder och skall förhoppningsvis bli något efter sitt MH - höftröntgen.
Vi har försökt så gott det går, fasar över nästa löp. Dock får han vara på kenneln då, under tiden sippan har sitt höglöp. (Tur att de inte löper ofta!)
Sippan har fått vara en del hos mamma och det slår mig med häpnad varje gång jag ser henne där. Hon är en annan hund! En soffpotatis som gör allt för att få sova typ.
Hon ligger där med sitt ben, (självklart får man svingoda ben hos mamma)
och är inte alls ivrig när människor kommer och går där. (Mamma bor på ett serviceboende med personal - folk kommer och går mest hela tiden, men inte har de något emot Sippen)
Igår hjälpte vi mamma att rensa ur källarn nu när hon har flyttat. Jag passade på att söka med Sippi i både mörker och ljus. Hon är orädd, glad och så sjukt smart. Det finns många gångar men hon hittade apporterna och belönades riktligt med lek.
Kass bild men Sippan i källarn, tuggande på sin belöning!
Med lillen då,
Jag ska vara ärlig, han är en jobbig valp. Samtidigt så glad, han har aldrig visat känslor som varit trängande för honom. Han litar på att vi inte sätter honom i fara och skyddar honom om något skulle hända - en jättestor skillnad från Sippi när hon var yngre. Hon var väldigt framåt själv och skulle gärna avgöra läget. Man lär sig en del ;)
En annan stor skillnad är att han låter något kolosalt. Han är pratig och drar till sig folkets uppmärksamhet när man är ute och går. Ibland är det faktiskt frustrerande men man får försöka hålla lugnet.
Sippi däremot skäller gärna i vaktläge hemma men har börjat tystna när man säger till henne att läget är OK och vi har hört att du varnar.
Ingen av dem reagerar på människor - cyklar - bilar. Skönt!
Och sedan han kom in i vårt liv har Sippi förändrats. Visst finns stinget i henne fortfarande, nästan lika mycket, haha. Hon är sjukt rolig att träna med och lyssnar riktigt bra. Funderar ju på att börja med klicker men får nästan gå en kurs för att lära mig rätt. Sippi är annars mycket lugnare när det kommer människor hem, hon ligger gärna och blir klappad, (hon som inte ens gillade det och reste sig oftast och ville leka). Det är underbart att gå ut och gå med henne nuförtiden, man njuter hela tiden. Speciellt när vi går själva, hon är min vän. Min bästa vän som orkar med mig dag som natt. Fem på morgonen och ett på natten.
Nu skall vi hem till mamma, låna hennes dator och lägga ut nya bilder.
Må fint!
Min mobilkamera är inte riktigt av bästa kvallite men håll till godo, det kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar